Cap d'Antibes

Aamupäiväksi oli luvattu vain puolipilvistä säätä, joten päätimme lähteä kävelylle Cap d'Antibesiin. Siellä on Tire-poil-nimellä tunnettu polku, joka seuraa rantaviivaa. Keskimäärin tähän viiden kilometrin lenkkiin menee noin kaksi tuntia, mutta se riippuu vähän kävelynopeudesta, reitin valinnasta ja otettujen valokuvien määrästä. 

Förmiddagens prognos var bara halvmulet väder, så vi bestämde oss att ta en promenad runt Cap d'Antibes. Där finns en stig vid namn Tire-poil, som följer kustlinjen. I genomsnitt tar denna fem kilometers runda ungefär två timmar, men det beror lite på hastighet, ruttval och antal foton.

Kenkien on hyvä olla pitäväpohjaiset, sillä paikoin polku menee aivan meren vieressä ja on liukas. Suurin osa polusta on kivetty ja melko helppokulkuinen, mutta välillä mennään kivikossa ja noustaan kapeita tai huonokuntoisia portaita pitkin. Jyrkissä kohdissa on toki kaiteet. Harmiksemme reitin loppupäästä löytyvä 1800-luvulla rakennettu Villa Eilenroc oli suljettu remontin vuoksi, mutta retki oli kyllä niiden kahden tunnin arvoinen ilman sitäkin. Kesällä mukaan kannattaa pakata uimapuku ja pyyhe, sillä matkan varrella on ainakin pari uimarantaa.

Det är bra att ha på sig skor med bra grepp på sulan, eftersom stigen bitvis går precis bredvid havet och är hal. Största delen av stigen är stenlagd och ganska lätt att gå, men ibland går man genom stenig mark och upp på smala trappor som kan vara i dåligt skick. I branta delar finns dock räcken. Till vårt förtret var Villa Eilenroc som byggdes på 1800-talet och som finns i slutet av rutten stängd för renovering, men utflykten var värd de där två timmarna även utan den. På sommaren är det en bra idé att packa med sig baddräkt och handduk, för det finns åtminstone två badstränder längs vägen.

Koska aurinko viimeinkin tuli esille puoliltapäivin, ajoimme Juan-les-Pinsiin ja etsimme aurinkoisen ja aukiolevan ravintolan terassin. Lounaspaikkamme osoittautui erinomaiseksi ihmistentarkkailupaikaksi. Asiakaskunnassa oli niin luksusmerkkeihin sonnustautuneita enemmän tai vähemmän botoxoituja harmaita panttereita kuin myös meitä taviksia. Lisäksi olimme aitiopaikalla havainnoimaan rantapromenadilla kävelevien vaatetuksen talvisuustasoa, joka vaihteli shortseista turkkeihin. 

Eftersom solen till slut tittade fram mitt på dagen, körde vi till Juan-les-Pins och letade efter en solig och öppen restaurangterass. Vårt lunchställe visade sig att vara en utmärkt folkobservationspunkt. Bland kunderna fanns så väl mer eller mindre botoxade gråa pantrar utrustade i lyxmärken som oss vanliga människor. Dessutom kunde vi observera varierande vintrighetsgrad av människornas kläder på strandpromenaden - det var allt från shorts till päls. 

Panimme jälleen kerran merkille, että ranskalaisilla on lapsilta tuttu erillinen jälkiruokamaha. Sinne sujahtavat ongelmitta ne valtavat kakunpalaset tai suklaamousset, joista me yksimahaiset ulkomaalaiset saamme mahdutettua alku- ja pääruuan seuraksi parhaimillaan puolet.

Ännu en gång lade vi märke till att fransmän har samma separata efterrättsmage som barn har. Dit slinker utan problem ner de gigantiska tårtbitar eller chokladmoussen av vilka vi enmagade utlänningar bara lyckas få ner hälften på sin höjd pga för- och huvudrätt som redan trängs där.

Millefeuille