Viimeinen päivä Sardinialla vietettiin Olbiassa, joka on vanha satamakaupunki lähellä varakkaiden turistien suosimaa Costa Smeraldaa. Parkkeerasimme auton kunnan tarjoamalle latauspisteelle ja menimme itse lounaalle. Täydellisen al dente -pasta-annoksen jälkeen lähdimme etsimään foinikialaisen kaupunginmuurin jäänteitä ja löysimmekin ne keskustan tuntumasta. Valitettavasti emme ehtineet käydä katsomassa kaupungin ulkopuolella olevaa pronssikauden nuraghe-tornirakennelmaa, mutta onneksi olimme nähneet niistä kertovan näyttelyn Algherossa.
Sista dagen på Sardinien tillbringades i Olbia, som är en gammal hamnstad nära rika turisternas favorit, Costa Smeralda. Vi parkerade bilen på laddningsplatsen som erbjöds av kommunen och gick själva på lunch. Efter en perfekt portion av al dente-pasta letade vi efter rester av en fenicisk stadsmur och hittade dem i närheten av centrum. Tyvärr hann vi inte besöka ett bronsålders torn, nurag, som ligger utanför stan, men som tur var, hade vi sett en utställning om dem i Alghero.
Koska Corsica Ferriesin ruoka oli suoraan sanottuna aika hirveää, söimme hiukan juustoa ja leikkeleitä hienoilla sardinialaisilla matoilla koristellussa viinibaarissa ennen kuin ajoimme auton Tirrenia-yhtiön Teräsmies-laivaan. Se oli paljon paremmassa kunnossa kuin laiva, jolla tulimme Sardiniaan ja ruokakin oli suorastaan loistavaa.
Eftersom maten på Corsica Ferries var rent sagt ganska hemsk, åt vi lite ost och charkuterier i en vinbar dekorerad med fina sardiska mattor innan vi körde bilen på färjebolaget Tirrenias Superman-båt. Den var i mycket bättre skick än båten som vi tog till Sardinien och även maten var lysande god.
Yöllä ei tuullut kovaa, joten perillä Genovassa ei päässä keinuttanut ja saatoimme jatkaa matkaa suoraan Torinoon. Toinen meistä on aina halunnut käydä Fiatin ja Juventuksen kotikaupungissa ja nyt se sattui sopivasti melkein matkan varrelle. Yli kymmeneen plusasteeseen tottuneelle Torinon nollakeli tuntuu jäätävän kylmältä...
Under natten blåste det inte så mycket, så framme i Genova gungade det inte i huvudet och vi kunde fortsätta raka vägen till Turin. En av oss har alltid velat besöka Fiats och Juventus hemstad och nu råkade den vara nästan på vägen. När man är van vid över 10 plusgrader, känns nollgradigt väder i Turin iskallt...
Sista dagen på Sardinien tillbringades i Olbia, som är en gammal hamnstad nära rika turisternas favorit, Costa Smeralda. Vi parkerade bilen på laddningsplatsen som erbjöds av kommunen och gick själva på lunch. Efter en perfekt portion av al dente-pasta letade vi efter rester av en fenicisk stadsmur och hittade dem i närheten av centrum. Tyvärr hann vi inte besöka ett bronsålders torn, nurag, som ligger utanför stan, men som tur var, hade vi sett en utställning om dem i Alghero.
Koska Corsica Ferriesin ruoka oli suoraan sanottuna aika hirveää, söimme hiukan juustoa ja leikkeleitä hienoilla sardinialaisilla matoilla koristellussa viinibaarissa ennen kuin ajoimme auton Tirrenia-yhtiön Teräsmies-laivaan. Se oli paljon paremmassa kunnossa kuin laiva, jolla tulimme Sardiniaan ja ruokakin oli suorastaan loistavaa.
Eftersom maten på Corsica Ferries var rent sagt ganska hemsk, åt vi lite ost och charkuterier i en vinbar dekorerad med fina sardiska mattor innan vi körde bilen på färjebolaget Tirrenias Superman-båt. Den var i mycket bättre skick än båten som vi tog till Sardinien och även maten var lysande god.
Yöllä ei tuullut kovaa, joten perillä Genovassa ei päässä keinuttanut ja saatoimme jatkaa matkaa suoraan Torinoon. Toinen meistä on aina halunnut käydä Fiatin ja Juventuksen kotikaupungissa ja nyt se sattui sopivasti melkein matkan varrelle. Yli kymmeneen plusasteeseen tottuneelle Torinon nollakeli tuntuu jäätävän kylmältä...
Under natten blåste det inte så mycket, så framme i Genova gungade det inte i huvudet och vi kunde fortsätta raka vägen till Turin. En av oss har alltid velat besöka Fiats och Juventus hemstad och nu råkade den vara nästan på vägen. När man är van vid över 10 plusgrader, känns nollgradigt väder i Turin iskallt...
Comments
Post a Comment