Aamupäivän istuimme hotellin takkahuoneessa, teimme töitä ja katselimme välillä sakeaa lumipyryä ikkunasta. Olimme jo unohtaa tilaamamme piknik-lounaan työhön syventyessämme, mutta vastaanoton ystävällinen virkailija muistutti meitä odottavista eväsrepuista käydessään lisäämässä puita takkaan.
Förmiddagen satt vi i loungen vid brasan, arbetade och lite då och då tittade ut genom fönstret på snöyran. Vi höll på att glömma vår picknick-lunch som vi hade förbeställt när vi koncentrerade oss på arbetet, men receptionens vänliga medarbetare påminde oss om ryggsäckarna som väntade på oss då han gick förbi för att lägga till ved i brasan.
Tosin lounas jäi syömättä ja patikkaretki tekemättä, sillä jo tervehtynyt sähköautoilija sairastui niin pahasti uudelleen, että meidän piti ajaa vuorelta alas kylän lääkärin vastaanotolle. Onneksi lääkäri ei hermostunut, vaikka myöhästyimme tapaamisesta reippaasti. Ensin edellämme mutkaista tietä alaspäin ajoi Guardia Civil kesärenkailla, joten hissuttelimme kiltisti perässä. Lisäksi juuri ennen kylää pysähtyi matkanteko täysin. Paimenet olivat siirtämässä lehmiä vasikoineen toiselle laitumelle, eivätkä kummatkaan välittäneet, vaikka poliisiauto laittoi vilkkuvalot päälle. Siinä sitten kuunneltiin lehmänkellon kalkatusta ja pidettiin peukkuja, että vasikatkin pääsisivät jyrkkää ja liukasta rinnettä ylös.
Men det blev ingen lunch eller bergsvandring, eftersom den redan tillfrisknade elbilisten insjuknade på nytt och så illa att vi behövde åka ner från berget till byns läkarmottagning. Som tur var blev läkaren inte sur även om vi blev rejält försenade till besöket. Först körde en Guardia Civil med sommardäck framför oss på den krokiga vägen, så vi körde snällt och sakta bakom dem. Sedan blev det totalstopp precis före byn. Herdarna var på väg att flytta kor med kalvar till en annan betesmark och ingen brydde sig om att polisbilen satte på blåljus. Så där satt vi och lyssnade på koklockor och höll tummarna att även de små kalvarna skulle lyckas att klättra upp den branta och hala backen.
Saimme auton parkkiin pikkuruiselle Plaza Mayorille ja löysimme lääkärin vastaanoton kapealta kujalta. Kummankin osapuolen vaatimattomia englannin- ja espanjantaitoja yhdistellen selvisi sairauden laatu ja saimme reseptin mukaamme. Lääkäri soitti vielä kylän hörhöapteekkarillekin, joka ilmeisesti viivytti siestalle lähtöään meidän vuoksemme, vaikka selvästikin lounaan siirtyminen harmitti kovasti. Sen sijaan viereisen ravintolan Comoheyan omistajapariskunta oli todella ystävällinen ja toi pöytään kannullisen vuoriston vettä, jonka terveellisyydestä kertoivat espanjaksi. Eivät huolineet maksua, vaan toivottivat pikaista paranemista. Sitä mekin toivomme.
Vi lyckades parkera bilen på den pyttelilla Plaza Mayor och hittade läkarens mottagning i en smal gränd. Genom en kombination av båda parternas blygsamma engelska- och spanskakunskaper kunde man få reda på sjukdomens art och vi fick med ett recept. Läkaren ringde byns excentriska apotekare, som tydligen dröjde med att stänga för siesta pga oss, även om det uppenbarligen retade henne att lunchen försenades. Däremot var ägarparet i grannrestaurangen Comoheya supertrevliga och gav oss en kanna bergsvatten vars hälsosamma egenskaper de pratade om för oss på spanska. De tog inte betalt, utan önskade oss en snabb återhämtning. Det önskar även vi.
Förmiddagen satt vi i loungen vid brasan, arbetade och lite då och då tittade ut genom fönstret på snöyran. Vi höll på att glömma vår picknick-lunch som vi hade förbeställt när vi koncentrerade oss på arbetet, men receptionens vänliga medarbetare påminde oss om ryggsäckarna som väntade på oss då han gick förbi för att lägga till ved i brasan.
Tosin lounas jäi syömättä ja patikkaretki tekemättä, sillä jo tervehtynyt sähköautoilija sairastui niin pahasti uudelleen, että meidän piti ajaa vuorelta alas kylän lääkärin vastaanotolle. Onneksi lääkäri ei hermostunut, vaikka myöhästyimme tapaamisesta reippaasti. Ensin edellämme mutkaista tietä alaspäin ajoi Guardia Civil kesärenkailla, joten hissuttelimme kiltisti perässä. Lisäksi juuri ennen kylää pysähtyi matkanteko täysin. Paimenet olivat siirtämässä lehmiä vasikoineen toiselle laitumelle, eivätkä kummatkaan välittäneet, vaikka poliisiauto laittoi vilkkuvalot päälle. Siinä sitten kuunneltiin lehmänkellon kalkatusta ja pidettiin peukkuja, että vasikatkin pääsisivät jyrkkää ja liukasta rinnettä ylös.
Men det blev ingen lunch eller bergsvandring, eftersom den redan tillfrisknade elbilisten insjuknade på nytt och så illa att vi behövde åka ner från berget till byns läkarmottagning. Som tur var blev läkaren inte sur även om vi blev rejält försenade till besöket. Först körde en Guardia Civil med sommardäck framför oss på den krokiga vägen, så vi körde snällt och sakta bakom dem. Sedan blev det totalstopp precis före byn. Herdarna var på väg att flytta kor med kalvar till en annan betesmark och ingen brydde sig om att polisbilen satte på blåljus. Så där satt vi och lyssnade på koklockor och höll tummarna att även de små kalvarna skulle lyckas att klättra upp den branta och hala backen.
Vi lyckades parkera bilen på den pyttelilla Plaza Mayor och hittade läkarens mottagning i en smal gränd. Genom en kombination av båda parternas blygsamma engelska- och spanskakunskaper kunde man få reda på sjukdomens art och vi fick med ett recept. Läkaren ringde byns excentriska apotekare, som tydligen dröjde med att stänga för siesta pga oss, även om det uppenbarligen retade henne att lunchen försenades. Däremot var ägarparet i grannrestaurangen Comoheya supertrevliga och gav oss en kanna bergsvatten vars hälsosamma egenskaper de pratade om för oss på spanska. De tog inte betalt, utan önskade oss en snabb återhämtning. Det önskar även vi.
 |
| "Ei koiria eikä elefantteja" - "Inga hundar eller elefanter" |
Excentriska apotekare....vilket bra ordval! Jag såg genast en rörlig dam framför mig som använder mkt kroppsspråk och pratar fort☺
ReplyDeleteAh, men det var tvärtom: hon mest stirrade på oss argsint från under sin yllemössa med tofs och morrade lite :-)
Delete