Koska keltaliiviset mielenosoittajat tukkivat teitä myös täällä Bordeaux'ssa, jäimme lauantaipäiväksi Arcachoniin. Lounaan jälkeen kiipesimme Parc Mauresqueen, jossa neidonhiuspuut hehkuivat keltaisena ja jo pudonneet lehdet sekoittuivat lännenambrapuun punakeltaisten lehtien kanssa paksuksi, puiston peittäväksi matoksi.
Eftersom demonstranter i gula västar blockerade vägen även här i Bordeaux, stannade vi i Arcachon för lördagen. Efter lunchen klättrade vi upp till Parc Mauresque, där ginkoträden lyste gula och de redan fallna löven blandade sig med de gulröda löven från ambraträdet för att forma en tjock matta som täckte parken.
Kiipesimme myös kapeita ja huojuvia kierreportaita vanhaan näköalatorniin, josta oli hienot näkymät sekä merelle, kaupunkiin että ympäröivälle suojellulle huvila-alueelle, jonka nimi on Ville d'Hiver, Talvikaupunki.
Vi klättrade även upp på den smala och skakiga spiraltrappan till en gammal utsiktstorn, där det öppnade sig en fin vy över havet, staden och det omringade skyddade villaområdet, som heter Ville d'Hiver, Vinterstaden.
Talvikaupunkin huvilat ovat saaneet tyylillisen inspiraationsa eri aikakausilta ja maista. Ne rakennetiin kaikki 1860-luvulla varakkaiden tuberkuloosipotilaiden asunnoiksi. Tuolloin kun vielä uskottiin hyvän ilmaston parantavan sairaudesta, tai ainakin helpottavan oloa. Lopputulos on kahjo sekoitus, joka on sekä arkkitehtonisesti kiinnostava että todella kaunis.
Villorna i Vinterstaden har fått sin stilinspiration från olika epoker och länder. De byggdes alla på 1860-talet som boende för välbärgade tuberkulospatienter. Då trodde man fortfarande att bra luft skulle bota sjukdomen, eller i alla fall få de sjuka må bättre. Resultatet är en galen blandning som är både arkitektoniskt intressant och väldigt vacker.
Kävelyretki päätettiin paikalliseen kirjakauppaan, joka mainosti myyvänsä englanninkielisiä kirjoja. Valitettavasti heillä ei ollut Per Espen Stoknesin kirjaa "What We Think About When We Try Not To Think About Global Warming" (johon viitattiin tässä mielenkiintoisessa artikkelissa). Sen sijaan ostettiin viimeisin Goncourt-voittaja sekä pari postikorttia kahdelle yli 80-vuotiaalle, jotka eivät lue tätä blogia.
Promenaden avslutades i den lokala bokhandeln, som gjorde reklam för engelskspråkiga böcker. Tyvärr hade de inte boken "What We Think About When We Try Not To Think About Global Warming" av Per Espen Stoknes (som det refererads till i denna intressanta artikel). Däremot köptes den senaste Goncourt-vinnaren samt några vykort för två 80-plussare som inte läser denna blogg.
Eftersom demonstranter i gula västar blockerade vägen även här i Bordeaux, stannade vi i Arcachon för lördagen. Efter lunchen klättrade vi upp till Parc Mauresque, där ginkoträden lyste gula och de redan fallna löven blandade sig med de gulröda löven från ambraträdet för att forma en tjock matta som täckte parken.
Kiipesimme myös kapeita ja huojuvia kierreportaita vanhaan näköalatorniin, josta oli hienot näkymät sekä merelle, kaupunkiin että ympäröivälle suojellulle huvila-alueelle, jonka nimi on Ville d'Hiver, Talvikaupunki.
Vi klättrade även upp på den smala och skakiga spiraltrappan till en gammal utsiktstorn, där det öppnade sig en fin vy över havet, staden och det omringade skyddade villaområdet, som heter Ville d'Hiver, Vinterstaden.
Talvikaupunkin huvilat ovat saaneet tyylillisen inspiraationsa eri aikakausilta ja maista. Ne rakennetiin kaikki 1860-luvulla varakkaiden tuberkuloosipotilaiden asunnoiksi. Tuolloin kun vielä uskottiin hyvän ilmaston parantavan sairaudesta, tai ainakin helpottavan oloa. Lopputulos on kahjo sekoitus, joka on sekä arkkitehtonisesti kiinnostava että todella kaunis.
Villorna i Vinterstaden har fått sin stilinspiration från olika epoker och länder. De byggdes alla på 1860-talet som boende för välbärgade tuberkulospatienter. Då trodde man fortfarande att bra luft skulle bota sjukdomen, eller i alla fall få de sjuka må bättre. Resultatet är en galen blandning som är både arkitektoniskt intressant och väldigt vacker.
Kävelyretki päätettiin paikalliseen kirjakauppaan, joka mainosti myyvänsä englanninkielisiä kirjoja. Valitettavasti heillä ei ollut Per Espen Stoknesin kirjaa "What We Think About When We Try Not To Think About Global Warming" (johon viitattiin tässä mielenkiintoisessa artikkelissa). Sen sijaan ostettiin viimeisin Goncourt-voittaja sekä pari postikorttia kahdelle yli 80-vuotiaalle, jotka eivät lue tätä blogia.
Promenaden avslutades i den lokala bokhandeln, som gjorde reklam för engelskspråkiga böcker. Tyvärr hade de inte boken "What We Think About When We Try Not To Think About Global Warming" av Per Espen Stoknes (som det refererads till i denna intressanta artikel). Däremot köptes den senaste Goncourt-vinnaren samt några vykort för två 80-plussare som inte läser denna blogg.
Comments
Post a Comment